Jag är en sån där som älskar god mat. För mig är det viktigt att det jag stoppar i mig ska smaka gott varenda gång jag äter. Det är inte särskillt viktigt att det är några speciella eller dyra ingredienser, utan det är oftast något annat som gör att det är gott. Självklart ska maten vara tillagad på riktigt av riktiga råvaror men ibland kan det räcka med ett minne som gör hela upplevelsen speciell. Oftast är det dock sammanhanget och sällskapet. När vi lagar mat hemma tillsammans, gärna med ett glas vin under tiden och hela familjen är hemma, då blir det alltid bra. Tänk vad det kan vara gott med vanliga, asymmetriska köttbullar, liksom!
Ibland är det också känslan av "kompensation" som gör det. Inte som s.k. tröstmat, utan som en kompensation för något man inte kunde unna sig när man var en fattig student och levde på kokt potatis och lök med crème fraiche (som f.ö. är just sån där mat som skulle smaka underbart nu, bara för att det finns så många fina minnen. Samma sak med currynudlar och knäckebrödsmacka.).
Det här med årstiderna hjälper också till. Att grilla allt möjligt på sommaren och plocka morötter och persilja i sitt trädgårdsland och bara borsta av och tugga i sig. Och att kunna sitta utomhus och äta. Och sen att göra långkok och gratänger på vintern och tända brasor och ljus och hela faderullan - så oerhört härligt.
Vi grillade faktiskt för ett par veckor sedan. Eller grillade och grillade, mannen ställe ut klotgrillen i snödrivan och fyllde den med ved. Sen stekte han plättar där i en gjutjärnspanna. Ungarna satt i snön och åt och var lyckliga.
Och på tal om att vara "en sån där"; jag vet att det är hemskt att tänka så där i fack men faktum är att vi alla är en massa olika "såna där", eller grupper. Tillåme de som inte vill kategorisera människor är en grupp. "Alla vi som inte stoppar människor i olika fack" vore ju en rolig grupp på Facebook. Ha ha.
