Utan telefon men med många brevvänner

Under ett läsår i mitten av 90-talet, dvs innan alla hade mobiltelefon, datorer och allt sånt där:
Jag gick sista året i gymnasiet och bodde med en kompis i en etta på 16 kvm utan kök och badrum. Vi hade en kokplatta i ett hörn, ett litet kylskåp och en toalett på ca 1½kvm där vi diskade i det lilla pyttehandfatet. I husets källare fanns en duschkabin vi fick låna för 50 kr/mån och en tvättstuga. Teve eller telefon hade inte men vi hade en liten radio som vi kunde lyssna på och jag minns att vi lyssnade på Morgonpasset (Väderannika var bäst) i P3 varje dag innan vi gick till skolan. Våra klasskompisar var förundrade över att vi klarade oss utan teve och telefon men vi kunde gå till en telefonkiosk inne i stan om vi behövde ringa någon så det var inga problem.

Idag känns det nästan som att vi (västvärlden) är påväg mot något liknande. Ett "tomt" hem utan ägodelar. (Fast jag och kompisen hade i.a.f. ett klädskåp, varsin säng och ett litet bord med 2 stolar. Plus radion då.)

Nu när allting sker och ska göras på en dator/ipad/whatever så behöver vi knappt våra hem längre. Möjligen behöver vi en plats att sova på och någonstans att förvara några personliga ägodelar men det mesta andra är överflödigt. Vi behöver inget kök, för maten är redan färdig när vi köper den och vi kan lika gärna sitta i en soffa och äta den, för att det är bekvämare där, om vi över huvud taget äter hemma. Och soffan har vi inte köpt för att ligga och titta på teve i, för nån teve eller tevebänk har vi ju inte, utan den är en allt-i-allo-möbel.
Vi behöver heller inga bokhyllor, eftersom att allt vi läser finns på skärmen och således behöver vi ju ingen sänglampa heller, ingen musikanläggning, inget hemmakontor...
Men billigt blir det ju för dem som flyttar hemifrån idag. Bara att skaffa en soffa och en ipad så är det klart, liksom. Tja, kanske lite shampo också.

För flera år sedan skrattade jag, med lite sorg i hjärtat, åt japanerna som hyr s.k sovkapslar men faktum är att vi inte är så långt därifrån själva. Som tur är så bor vi i en kall del av världen, där mycket av vår tid spenderas inomhus, speciellt under vinterhalvåret och framför allt i hemmet. Då blir ju faktiskt hemmet en plats att vilja trivas på. Och som tur var så var det nån som uppfann fredagsmyset, så att vi kom på att vi vill ha det just mysigt!

På nittiotalet fanns inte fredagsmyset, så jag och kompisen hade inte en enda fin kudde eller ett enda levande ljus i vårt hem, men vi hade iallafall tapetserat en vägg med vykort (små papperskort som folk skickade från utlandet på den tiden) och tecknade serier ur olika gratistidningar (tex Farbror Einar, hysteriskt rolig serie) så ganska mysigt hade vi ju ändå även om det inte kallades så då. Jag minns inte riktigt vad man sa men det känns som att man kallade allt för fiiint.

(bild från Passagen)